Mobilförbud i skolan – elevernas röster och vår syn på frågan

Från och med 2026 blir det mobilförbud i Sveriges grundskolor. Förbudet gäller inte bara under lektionerna, utan också på raster och fritids. Syftet, enligt regeringen, är att ge eleverna mer studiero och uppmuntra till socialt umgänge i stället för skärmtid. Totalt avsätts 95 miljoner kronor för att genomföra beslutet.

Varför ett förbud?

Bakgrunden är att många skolor vittnar om att mobiler tar fokus från undervisningen. Genom att samla in telefonerna vill man skapa lugnare klassrum och ge eleverna bättre möjligheter att koncentrera sig. Politikerna menar också att det kan leda till mer gemenskap mellan eleverna när mobilen inte är i vägen.

Elevernas kritik

Alla är dock inte övertygade om att det här är rätt väg. Flera ungdomar tycker att förbudet inte kommer göra någon större skillnad. På vissa skolor finns redan regler, men eleverna hittar sätt att kringgå dem – exempelvis genom att lämna in en gammal mobil och behålla den riktiga.

Andra menar att det känns orättvist att även raster och fritids omfattas. Där vill många kunna använda mobilen för att hålla kontakt med familj eller vänner. Sveriges elevråds ordförande har också lyft att hon ser poängen med ett förbud under lektionerna, men att raster borde vara mer fria.

Det finns också en oro för att ett förbud kan skapa utanförskap. Om man inte har någon att vara med på rasten kan mobilen vara ett sätt att känna sig mindre ensam.

Vår syn på Digiparks

På Digiparks ser vi värdet i att minska distraktioner i klassrummen och skapa fokus på lärandet. Samtidigt tror vi att ett totalförbud även på raster och fritids riskerar att bli för fyrkantigt. Ungdomarnas egna röster visar tydligt att mobilen inte bara är en källa till störmoment – den är också en viktig del av deras sociala liv och trygghet.

Vi menar att en mer balanserad väg vore bättre:

  • Förbud under lektionstid, där mobilen riskerar att störa mest.
  • Frihet under raster och fritids, med tydliga riktlinjer för respektfull användning.
  • Undantag för särskilda behov, så att reglerna blir rättvisa för alla.
  • Utbildning i digital kompetens, inte bara för elever utan också för skolpersonal, så att hela skolmiljön blir bättre rustad att hantera teknikens möjligheter och risker.
  • Involvera unga i besluten – för att reglerna ska fungera i praktiken måste de som påverkas mest få vara med och forma dem.

För oss handlar det inte om att stänga ute tekniken, utan om att hitta ett sätt där den kan användas på ett sätt som stärker både lärande och gemenskap.